.

jag kan inte säga min bästa vän, utan mina bästa vänner. har aldrig riktigt varit den som haft EN person bara som som jag kallar för min bästa vän. Jo klart jag har en vän som är det där lilla extra men jag har ett par vänner som står mig närmast hjärtat. Och de vännerna än fyra stycken. melisa, reham, afrodite och rebecca ofc.

Melisa,reham och afrodite har jag gått i samma klass med och gått i samma skola med sen lååångt tillbaka. Längst har jag känt melisa, vi blev vänner första dagen när jag började i deras klass i trean, hon skulle visa mig runt i skolan och det klickade mellan oss ditek. Jättesynd att vi liksom glidit ifrån varandra så som vi gjort, eftersom vi nu går olika skolor och vi har jättemycket plugg och så, men det som är bra att när vi väl ses, även fast att det gått ett tag så känns det som om det vora igår, vi snackar om allt och skrattar åt allt som vanligt. miss u faktiskt..

Reham började i vår skola i femman eller fyran har jag för mig och vi blev ju också ganska bra vänner, som tur är så går hon i min paralellklassän idag så henne slipper jag inte, haha nej skojar men jättekul att vi kommer gå ytterligare tre år till tillsamamns. En ganska rolig och älskvärd person, en konstig arab, men det är vad som gör mina vänenr speciella, ingen av dem är normala, but still love them.

Afrodite kom lite senare i historien, hon är vår senaste nykompling om man säger så. Hon började hos oss i sexan och kommer ihåg att jag och melisa planerade dagen innan när vi i skolan fick reda på att en "afrodite" skulle börja i vår klass, vi planerade att vi skulle haffa henne direkt och make her one of us. På den tiden var vi då jätteovänner med reham och resten av tjejerna så vi skulle ta aff direkt så hon inte blev "lika dum som dom", sa vi. haha jävla skitungar. Ja och än idag har vi hållt ihop, samma klass tillochmed :) henne saknar jag verkligen not, ser svinet varje dag, vare sig jag vill eller inte.. haha. nog anlednignen till att vi ibland (ca 10 gånger om dagen) vill ha ihjäl varandra, nej men love ya, ska inte vara taskig nu.

Och Rebecca, haha vår vänskap började jätteroligt. Tycker det är sjukt hur vår vänskap blev så jävla bra som den blev trots att det började som det gjorde. Det började med ett tjaffs i stallet, jag störde mig sjukt mycket på att hon alltid stod vid min sköthäst, Rupert. Att hon alltid stod och klappade honom och så, det jag inte visste var att hon också tyckte om honom, men nejnej jag ville ah honom för mig själv så jag började bråka med henne och fick jättemånga andra att bråka med henne också, vände jättemånga emot henne, fan vilken elak unge jag var.. (är) hehe. Men iallfall efter ett jävligt långt bråk, fleeera veckor, massa elaka sms, attacker på Lunarstorm och allt vad det nu var. till slut gav vi båda upp och blev vänner, och sen den dagen har det liksom varit vi två Raghad&Rebecca, vi är nog som en person tillsammans. tror hon vet mer om mig än avd jag själv gör.. Så mycket vi har gjort tillsammans, dumt&bra, roligt, tråkigt, delat glädjetårar, sorgetårar och allt vad riktiga vänner gör! det är riktig kärlek vettni.

ja det var lite om mina bästa vänner, fyra änglar som betyder guld för mig!