.

att sakna, ja det är jobbigt. sjukt jävla jobbigt är det. speciellt när man inte kan göra något åt det, och förmodligen vet att man inte kommer kunna det. det gör ont så in i helvete, det vet ni säkert alla, eftersom att jag kan slå vad om att de flesta av er varit med om någon liknanade. Att inte uppskatta någonting förens det är borta är ännu jobbigare. Det är oftast då man inser hur mycket det betytt eller hur mycket man behövt det. Att ena dagen ha det hos sig och vara världens lyckligaste kan ändras på några få timmar, då man andra sekunden är så långt bort ifrån det som möjligt. Att veta att man aldrig kommer komma dit igen eller känna det igen. Visst läker saker och ting med tiden, men ärret finns alltid kvar och det tar nog mycket lång tid innan det är helt igen. Man kan önska och hoppas men egentligen vet man att det inte kommar bli så igen. Vissa saker har man verkligen tagit för givet att de alltid ska finnas där, även småsaker som egentligen betyder så mycket mer än man tror, som en dag helt plötsligt bara försvinner, då har man inte det längre och i vissa fall kommer det aldrig tillbaka. Man har inte hunnit säga hejdå, eller brytt sig tillräckligt förens det är borta och då är det egentligen inte lönt. Det ända positiva är ju att man lär sig en läxa och vet hur man ska uppskatta de saker och personer som man redan har. vissa saker kan glömmas för stunden, men de finns vissa få grejer som ändå är kvar där inne och det kommer alltid att vara en tom plats för just det som varit där, vissa grejer går helt enkelt inte att ersätta, inte med någonting i hela världen...

Vet faktiskt inte varför jag skrev allt detta, satt bara och funderade och ville bara skriva av mig lite.... men glöm inte att de personer som ni har i er omgivning som ni bryr er om är så mycket mer värdefulla än ni tror, ta väl hand om era nära och kära!♥♥


rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr